Den sista utposten
En nästintill magisk plats på jorden där få människor har satt sin fot. En resa till Antarktis är ett minne för livet.
DAN AVILA
Det första jag märker är stillheten. Jag känner mig desorienterad efter en mödosam resa genom Drakes sund. Det känns inte längre som att jag är ombord på ett fartyg. Vår hytt fylls av ljus när jag drar undan gardinerna. Mättade blå nyanser lyser upp den vackra vyn utanför. Lugna vatten och en orörd isfylld vik mot en bakgrund av bergstoppar klädda i lätta moln. Det antarktiska landskapet är överväldigande men bara en försmak av upplevelserna som väntar.
Jag befinner mig på Hurtigruten Expeditions diesel- och batteridrivna hybridfartyg, MS Roald Amundsen, på skeppets första resa till Antarktis. Fartyget är fullt av grön teknik som bygger på 126 år av expeditioner, och är specifikt utformat för polarutforskning.
Vår ankomst till fridfulla Yankee Harbour är en passande upptakt på fyra dagar fyllda med mångsidiga och oförglömliga upplevelser. Jag startade resan med en önskan om att fånga den vilda naturen på bild, men nu vill jag snöra på mig kängorna och börja utforska. Landstigningen sker (precis som vid alla utflykter) från fartygets expeditionsplats, som går under namnet svarta lådan. Uppblåsbara båtar med små grupper glider ljudlöst fram över vattnet. Att sätta sin fot på Antarktis är en oerhört stark känsla. Landskapet har långt fler dimensioner än jag hade föreställt mig. Det är inte en inlandsis som Arktis. Det är en bergig och imponerande kontinent.
Landskapet har långt fler dimensioner än jag hade föreställt mig. Det är inte en inlandsis som Arktis. Det är en bergig och imponerande kontinent.
Vår lilla grupp stiger i land i kanten av viken. Här pågår de vilda djurens dagliga rutiner med oförminskad styrka. En jättelik sjöelefant fortsätter att sova när vi promenerar förbi, men vaknar emellanåt för att avge en imponerande gäspning eller två. En weddellsäl ligger på sidan och ser hur upptäckare i röda jackor går runt vid kolonin med åsnepingviner. Både åsne- och hakremspingvinerna verkar ha missat instruktionerna om att hålla ett säkert avstånd till vilda djur.
De verkar helt orädda för oss människor. Istället tar de nyfiket ett steg närmare och ger ett lekfullt, socialt intryck. Efter en vandring till häckningsplatsen slår vi oss ner och blir åskådare till hur fåglarna fraktar stenar till sina nästen. De tvättar sig och fortsätter med sina rutiner. På väg tillbaka mot landstigningsplatsen får vi sällskap av en grupp pingviner som verkar minst lika nyfikna som vi.
Utspridda på land och is i samma vik ligger Antarktis största rovdjur, leopardsälen. De ligger och vilar i närheten av åsnepingvinerna, vilket även råkar vara deras primära föda. En stor hanne som nyss har avslutat dagens måltid visar oss sitt blodiga leende. Plötsligt utmanar en djärv åsnepingvin en leopardsäl med vidöppen mun. Den osannolika utmaningen äger rum bara några meter framför oss.
Likt andra vikar vi besöker är detta en perfekt plats att paddla kajak. Vi ger oss av genom den flytande isen för att komma nära glaciärerna och isbergen, långt bort från ljudet av utombordarna. Solskenet är kraftigt, luften är krispig och vattnet sticker som tusen nålar när jag bestämmer mig för att doppa min hand. Det är snart dags för ritualen jag så ofta har drömt om.
Som fotograf är jag besatt av ljuskvalitet. Den bestämmer förutsättningarna för varje bild. I Antarktis ligger solen lågt, vilket ger ett makalöst ljus som reflekteras på nästan varenda frusen yta. Solnedgångar och ”blå timmen” skiftar över landskapen. Wilhelmina Bay sticker ut från mängden och framstår som perfektion i isform. En vik utan något tydligt tidvatten. En solnedgång som pågår i flera timmar. En fullständig stillhet färgad i orange och rött.
I Antarktis ligger solen lågt, vilket ger ett makalöst ljus som reflekteras på nästan varenda frusen yta.
Om du är redo att vandra uppför berget för att nå toppen av Orne Harbour bjuds du på ett möte med hakremspingviner och deras koloni. Pingvinerna promenerar omkring bland oss där vi sitter på den isiga bergstoppen, samtidigt som våra blickar vandrar över de djupblå glaciärer som omger viken. Under vår tillbakaresa i de uppblåsbara båtarna får vi än en gång sällskap av åsnepingvinerna, som simmar i vårt kölvatten.
Ett nytt perspektiv på Antarktis
Naturskön flygtur över Stanley
Falklandsöarna är förmodligen mest känt för kriget som bröt ut mellan Storbritannien och Argentina 1982. Konflikten gällde kontroll över ett område som man trodde kunde ha oljereserver. De glesbefolkade öarnas storslagna landskap, öde stränder och fantastiska djurliv har en sällsynt skönhet.
Ett antal av Hurtigruten Expeditions resplaner till Antarktis inkluderar ett besök på Falklandsöarna. Väl på plats kan du ta in vyerna från ett tvåmotorigt Britten-Norman Islander-plan. Innan du lämnar flygplatsen i Stanley, öarnas huvudort, får du en karta med intressanta platser och saker att hålla utkik efter under resan.
Den natursköna flygningen tar dig över vilda landskap och slående kuster. Njut av landmärken såsom fyren på Cape Pembroke, skeppsvraket efter Lady Elizabeth, Gypsy Cove, Fitzroy Farm och Bluff Cave Lagoon. Håll ögonen öppna! Du har chansen att få syn på valar, delfiner och albatrosser när planet glider fram över vattnet.
Antarktis är en överväldigande plats, kanske mer än någon annan. Till och med för oss äventyrare. Det är en oförutsägbar kontinent, och den vilda och utmanande miljön gör upplevelsen så mycket starkare. Precis som mitt (korta) polardopp i världens kallaste hav på världens kallaste plats.
Min kropp känns bedövad i det kalla vattnet medan åsnepingvinerna som simmar bredvid undrar vad problemet är. Det är det perfekta slutet på min expedition till världens ände.