På vakt
Att bevittna naturens förändringar har inspirerat Bjarki Kaldalóns Friis i åratal, och det är också något han tycker om att förklara för andra. Men se upp för isbjörnar!
JOHN BURFITT
Att bevittna naturens förändringar har inspirerat Bjarki Kaldalóns Friis i åratal, och det är också något han tycker om att förklara för andra. Men se upp för isbjörnar!
Under de senaste månaderna har Bjarki Friis fascinerat studerat utsikten från vardagsrumsfönstret i Reykjavik, Island.
Bara 3 mil sydväst om Bjarkis hem har vulkanen Fagradagsfjall fått ett utbrott och sprutat ut glödhet lava sedan mars 2021. Ljuset från de ständiga explosionerna lyser upp himlen i Reykjavik, vars 130 000 invånare fick en förvarning om vad som skulle hända när staden skakades av en rad jordbävningar innan utbrottet började.
Chansen att på nära håll få se hur naturens imponerande krafter förändrar miljön i den här delen av världen har fascinerat den välrenommerade geologen – och Hurtigruten Expeditions-medarbetaren – i många år.
”Det här året har varit ganska galet. Det har hänt så mycket och jag har varit väldigt involverad för att förstå hur allt förändras”, berättar Bjarki. ”Något som är intressant att notera är att vulkanutbrotten verkar tillta, och det betyder vanligtvis att något håller på att förändras. Vi fortsätter att observera och väntar spänt – varje dag.”
Bjarki, 47, föddes i Danmark till en isländska mamma och en dansk pappa och växte upp i Norge. Han har genom åren bott i Danmark, Norge, Grönland och Svalbard, men numera är det Island han kallar hemma.
Han har bevakat och skyddat denna del av Arktis under de fem år som han tjänstgjorde i den danska armén och flottan, bland annat tre år i Siriuspatrullen, danska militärens hundslädeenhet. I uppdraget ingick att bevaka de mest avlägsna områdena på nordöstra Grönland, ofta med bara de 14 hundarna och en kollega som sällskap under många långa månader.
Sedan 2009 leder han guidade turer som medlem av expeditionsteamet på HX Hurtigruten Expeditions. Han visar gästerna regionens mäktiga landskap, håller föredrag om miljöns utveckling och leder vandringar vid de olika utflyktsmålen under resan. Arbetet har även fört honom till andra sidan världen, som guide på resor i Antarktis.
”Jag har alltid gillat att vara ute i naturen. Det är en speciell upplevelse”, säger han. ”När man är där uppe, mitt i det storslagna landskapet där kullarna övergår till imponerande bergsmassiv, så verkar resten av världen så långt borta och alla problem är plötsligt inte längre så viktiga.”
”Det är den känslan som jag alltid upplevt i dessa områden som jag försöker dela med andra när jag leder en grupp. Jag vill att de tar in det på samma sätt som jag alltid gjort, men även att de förstår vad de ser och upplever så att inser varför dessa områden är så unika.”
Just nu väntar Bjarki på att reserestriktionerna till följd av covid-19 ska lyftas så att han återigen kan välkomna gäster till Hurtigruten Expeditions och ta med dem ut på äventyr i hans favorithörn på jorden.
Men med tanke på hur klimatförändringarna påverkar landskapet i regionen så understryker han att vi inte längre kan dra benen efter oss. Det sista årtiondet har inneburit stora och snabba förändringar. Permafrosten tinar, det snöar mindre och havsisen har minskat drastiskt.
”Man måste komma hit snart för att se förändringarna med egna ögon och förstå vad som händer”, säger han. ”Detta är särskilt tydligt i nordöstra Grönland. Våra fartyg kan nu färdas in i fjordar som vi inte kunde nå för 15 år sedan. Det är naturligtvis fortfarande vackert, men ett helt annat landskap.”
Han har lagt märke till att passagerarna på expeditionerna har blivit mer medvetna om klimatförändringarna de senaste åren. ”Det är intressant att se hur mycket mer kunskap alla har om vad det här betyder för vår region”, noterar han.
För tillfället tillbringar Bjarki större delen av sin tid hemma i Reykjavik med sin fru Anna och deras treåriga dotter Katla. ”Hon har samma namn som en av Islands mest aktiva vulkaner och hon gör ofta skäl för namnet”, säger Bjarki med ett skratt.
Medan Hurtigruten Expeditions fartyg har legat i hamn i väntan på att pandemin ska nå sitt slut har han jobbat som specialist på naturrisker på Islands meteorologiska institut.
”Allt som är förknippat med en fara för naturen ingår i mitt jobb, vilket förklarar varför jag haft så mycket att göra med tanke på alla jordbävningar och vulkanutbrott”, förklarar han. Han arbetade tidigare som geolog hos Store Norske, ett gruvbolag som bryter kol på Svalbard.
Något som aldrig kommer att förändras är adrenalinkicken när man träffar på en isbjörn under vandringsturer i Grönland och Svalbard.
”Målet är alltid att undvika möten med isbjörnar på land, men man måste lära sig att hantera dem när de sker”, skrattar han. ”Det första du gör är att samla gruppen och se till att ni tar er undan, men om björnen närmar sig måste du skrämma den med en signalpistol så att den drar sig tillbaka. Det har aldrig varit något problem, men det är något gruppen inte kommer kunna sluta prata om efteråt!”
Bjarki må ha stirrat isbjörnar i vitögat flera gånger under sitt liv utan att det påverkat honom nämnvärt, men ormar är en helt annan femma.
”En dag skulle jag vilja besöka Australien, men jag är inte säker på hur jag skulle hantera alla ormar”, säger han. ”Ormar är små och det gillar jag inte. Isbjörnar är stora och jag vet vad jag ska göra när jag möter en. Jag föredrar isbjörnar alla dagar i veckan!”