De första stegen

Att sätta sin fot på Antarktis, en av de sista otämjda vildmarkerna, skapar en unik känsla, och precis som med de flesta upplevelser av en sådan dignitet gör väntan och alla förberedelser belöningen ännu större.

Som destination finns det inget som går upp mot Antarktis. Den extrema miljön tänder äventyrslusten, men ett äkta äventyr får inte vara för enkelt. Det specialbyggda och hybriddrivna fartyget MS Roald Amundsen lämnar Ushuaia och den relativt skyddade Beaglekanalen i Sydamerikas Eldsland och beger sig söderut genom de mytomspunna vattnen i Drakes sund. Under denna del av resan påbörjas förberedelserna för resans höjdpunkt.

Det första steget för att bevara den här känsliga miljön är att se till så att inga främmande arter introduceras på Antarktis. Efter ombordstigningen måste alla gäster bege sig till rengöringsstationer för dammsugning och inspektion av kläder för att säkerställa att inga frön tas med på landstigningarna. Även kameraväskor och ryggsäckar undersöks och rengörs. Mikrobiellt skydd garanteras också genom att alla på resan får låna vattentäta expeditionskängor som steriliseras före varje avgång.

Hurtigruten Expeditions är medlem i International Association of Antarctic Tour Operators (IAATO), en organisation som tillhandahåller många olika protokoll för att skydda Antarktis samtidigt som resenärer erbjuds fantastiska äventyrsmöjligheter. Detta innebär att ett begränsat antal gäster får följa med vid varje landstigning, något som även förhöjer upplevelsen. För att hantera denna process tilldelas varje passagerare en båtgrupp under expeditionen.

När du går ut på däck stiger du in i en annan värld. Den uppfriskande kalla luften och ankomsten av våra antarktiska eskorter, bland annat vandringsalbatrossar och smidiga antarktispetreller, är tecken på att det inte är långt kvar till nästa milstolpe – isen.

Det första isberget höjer förväntningarna och spänningsnivån. Kaptenen seglar förbi vad som ser ut som ett flytande berg. Det sträcker sig över 80 meter över havsytan och har sitt eget ekosystem, med bland annat en pingvinkoloni och plundrande fåglar. Vi närmar oss.

Spinnandet från elmotorerna tystnar. Spänningen stiger när fartyget stannar till och använder sitt dynamiska positioneringssystem för att stå stilla utan att kasta ankare. När protokollet för landstigning är klart stiger förväntan ytterligare medan expeditionsteamet ger sig iväg för att inspektera och förbereda landstigningsplatsen. Ett meddelande ropas ut i fartygets högtalarsystem: ”Wandering Albatross-gruppen, kom till tenderbåtens avfartsplats om 10 minuter.”

Äntligen har turen kommit till vår grupp och vi skyndar oss. Vi tar med kameror och kläder för kallt väder innan vi går till avfartsplatsen och försöker fånga varje glimt av förhållandena utanför på vägen dit. Vår grupp beger sig till svarta lådan. I det fönsterlösa, förseglade rummet känns det som vi deltar i ett militärt elituppdrag, och alla ler upprymt av förväntan och spänning.

Plötsligt öppnar sig dörrarna. Vi rör oss målmedvetet medan vi försöker bearbeta alla intryck av skarpt solljus som flödar in över expeditionsplatsen, polarvindens omfamning och skriandet från sjöfåglarna som eskorterar oss över det dova surrandet från den uppblåsbara landningsbåtens utombordare.

Smidigt och säkert går vi ombord på den specialbyggda farkosten och åker iväg. Bara ett par centimeter över det antarktiska vattnet tar vi oss den sista korta sträckan mot land. Vår medvetenhet förhöjs ytterligare när vi går från att observera miljön till att befinna oss mitt i den.

Vi rundar mynningen till naturhamnen och när vi närmar oss ser vi en sjöleopard som vilar. Den ligger helt stilla och bryr sig inte alls om passagerarnas upprymdhet.

Sedan tar vi steget ut på antarktisk jord, eller snarare, klippa. Jag antar att det är så här man känner sig när man upptäcker en helt ny värld. När man har planerat och rest för att uppleva det extraordinära får man en känsla av att ha korsat en gräns.

Jag antar att det är så här man känner sig när man upptäcker en helt ny värld.